Insändare: Minska segregationen i skolorna utan att kasta ut barnet med badvattnet
En animerad debatt har förts den senaste tiden med anledning av nyheten om att Helsingfors stads tjänstemän har för avsikt att avskaffa klasser för intensifierad undervisning i stadens grundskolor med start hösten 2024 (HS 15.2). Avsikten är att minska skolshoppingen och den interna segregationen inom skolenheterna. Som underlag för förslaget presenteras forskningsresultat som visar att intensifierade utbildningsplatser uppvisar tydlig positiv association med familjens årsinkomst och föräldrarnas högre utbildningsnivå.
Association är inte – och har aldrig varit – ett tydligt bevis på hur ett problem ska lösas.
Tjänstemännen tolkar forskningsresultaten så att intensifierade klasser bidrar till skolshopping, det vill säga att föräldrar med stark socioekonomisk situation via val av linje optimerar valet av skola för sitt barn, och att de intensifierade klasserna bidrar till segregering inom skolenheterna. Lösningsförslaget enligt tjänstemännens logik är: om vi avskaffar klasser med intensifierad undervisning gör vi oss av med problemet.
Verkligheten är dock inte så enkel. Vissa skolor ser den intensifierade undervisningen som sitt främsta vapen i kampen mot segregationen. De ser tecken på att den intensifierade undervisningen lockar även mera välbärgade föräldrar att välja närskolan för sitt barn i stället för att skolshoppa sig längre bort.
Många lärare har påpekat orimligheten i att ordna intensifierad undervisning på ett smidigt sätt om barnen är utspridda på många olika klasser. Särskilt musikundervisningen skulle lida, med tanke på den logistik som krävs kring konserter och uppträdanden, övningstider samt studiodagar.
Den 7 februari presenterade tjänstemännen sitt förslag under en aftonskola för nämnden för fostran och utbildning samt dess finska sektion. Man har för avsikt att låta den finska sektionen fatta beslut i ärendet senare i vår. Den svenska sektionen var inte inbjuden till aftonskolan eftersom ärendet inte ansågs beröra de svenska skolorna. Som medlem i nämnden var jag inbjuden och självklart på plats, och förde fram att det minsann finns intensifierad undervisning även på svenska. Självklart är också att den finska sektionen inte har mandat att besluta om undervisningsärenden på svenska.
Trots att denna fadäs i processen gjorde mig upprörd har jag viss förståelse för att så kunde ske; på finska sidan finns det 13 lågstadier och 30 högstadier som erbjuder intensifierad grundskoleundervisning i olika ämnen, medan vi på svenska sidan har intensifierad undervisning endast i musik och enbart i Åshöjdens grundskola från årskurs 3, för cirka tio elever per år.
Tanken med tjänstemännens förändringsförslag är i sig god och helt i linje med stadens strategi. Minskad segregation är ett av stadens mål under pågående fullmäktigeperiod. Segregationen är ett allvarligt hot mot alla barns möjlighet till en god och trygg utbildning.
Men, vi har nyligen också fått ta del av en rapport från Nationella centret för utbildningsutvärdering om sämre inlärningsresultat och sämre läsförmåga, samt flertalet rapporter om ökat psykiskt illamående bland elever. Vi behöver använda alla verktyg vi har för att stävja denna utveckling. Den intensifierade undervisningen beskrivs som fördelaktig för både elevernas och lärarens motivation samt klassens gruppsammanhållning.
Så här tycker jag: då vi nu har ett system som inspirerar vissa elever, stärker deras identitetskänsla och gruppsammanhållning och som gör det mer motiverande för läraren att undervisa – då ska vi inte förstöra detta fina utan i stället utöka det till att gälla så många som möjligt. Mitt lösningsförslag är fler intensifierade klasser i stället för färre.
Med detta sagt vill jag samtidigt understryka att vi nu bör se över den intensifierade undervisningens intagningskriterier och intagningsmetoder så att de blir så rättvisa och jämlika som möjligt. Vi bör se till att kommunikationen kring valmöjligheterna är tydliga och att den beaktar familjers olika utgångsläge. Informationen kring valmöjligheterna ska vara lätt att hitta och konsekvenserna av valen i ett senare skede av skolgången ska förtydligas. Här finns det massor att göra för att minska segregationen – utan att kasta ut barnet med badvattnet.
Nora Grotenfelt, stadsfullmäktigeledamot (SFP), medlem, nämnden för fostran och utbildning, ordförande, nämndens svenska sektion, Helsingfors