Ledare: En guldkant utan guld

■ Jag har varit precis en sådan klassmamma, i många år dessutom. En som tycker att det är viktigt och rätt att klassens föräldrar samlar ihop en liten nätt summa varje jul och varje vår, för att kunna tacka klassläraren och kanske någon annan för klassen viktig stödperson därtill, och sedan dessutom kunna erbjuda eleverna ”en liten guldkant” i tillvaron.

Jag vet att det är mycket vanligt med klasskassor i Svenskfinland, och att det är många föräldrar som gärna betalar en slant i stället för att belasta sin redan ansträngda vardag med andra former av engagemang som bakning av mockarutor eller försäljning av desamma. Oftast ber klassföräldrarna om en summa som de själva upplever som överkomlig, och i de allra flesta fall är den också frivillig.

Givarna hålls vanligen anonyma för alla utom den person som agerar kassör, och pengarna spenderas på alla klassens barn. Tanken är på många sätt god.

Det finns bara ett problem. Det är inte tanken som räknas, utan handlingen.

■ Många familjer i vårt land har det väldigt knapert, särskilt i dagens Finland med åtstramningar av socialskyddet. År 2024 genomfördes indexfrysning av arbetslöshetsbidrag och av stöd för vård av barn, man avslutade barnförhöjningarna i utkomststödet för arbetslösa och man skar i flera former av boendestöd. Som motvikt ökade man på barnbidraget för ensamförsörjare, för familjer med många barn och för barn under tre år.

Sammantaget har förändringarna ändå försvårat situationen för familjer med låg inkomst och för familjer med deltidsarbetande vårdnadshavare. FPA beräknar till exempel att ensamförsörjare får 150 euro mindre per månad i år jämfört med år 2022.

Familjer runt omkring i landet får nu lov att vända på slantarna extra noga. Det som upplevs som en skälig summa för en familj är en svårhanterlig utgift för någon annan.

Många bäckar små blir ju som bekant en hel å.

Jag vågar påstå att familjer med hårt pressad ekonomi är underrepresenterade bland klassföräldrar, som ofta är personer som har möjlighet att ställa upp eftersom de upplever att de har lite extra resurser att ge i form av tid och engagemang. De har, tror jag, ofta en någorlunda hyfsad ekonomi att stå på.

Därför kommer här ett litet upprop:

Snälla, duktiga, omtänksamma klassförälder: Håll helst verksamheten avgiftsfri. Klassläraren kan avtackas med ett fint kort som eleverna har ritat. Ett litet tacktal i samband med avslutningen räcker också väldigt långt. Det viktiga är samhörigheten, att familjer lär känna varandra och att tröskeln för samverkan sänks.

Det är nämligen inte roligt att inte kunna vara med i insamlingen. Frivilligheten upplevs inte alltid som en äkta frivillighet.

■ I Helsingfors firas i år stadsfullmäktiges 150-årsjubileum. (Stadsfullmäktige har alltså flera år på nacken än republiken Finland.) För att fira denna historiska händelse har man tagit ett jubileumsbeslut som innebär att alla helsingforsare i åldern 7–19 år får gratis inträde till olika kulturevenemang och utomhusbad hela året.

Jag är personligen väldigt glad över jubileumsbeslutet och skulle gärna se att liknande beslut skulle tas i andra städer.

Alla åtgärder som ger barn och unga likvärdiga möjligheter till ett meningsfullt liv, oberoende av socioekonomiska eller andra faktorer, är steg i rätt riktning.

Nora Grotenfelt
Förbundsordförande