Ledare: Fler barn med hjälp av ChatGPT
■ En solig sommareftermiddag fylls min bil av tonårstjejer. De ska på festival och är upprymda, glada och pratsamma. Bilresan kommer att ta en timme. Nu gäller det att ta tillfället i akt!
Jag har för länge sedan listat ut att det bästa sättet att få information om tonårsbarnens liv och tankar är att föra diskussioner i bilen. Av någon anledning är ungarna mer frispråkiga där, kanske för att de helt enkelt inte kan avlägsna sig från min närhet. Det andra lyckosamma i detta utgångsläge är att bilen är fylld med barnens kompisar. Jag har märkt att kompisarna – antagligen av artighet – snällt brukar svara utförligt på det mesta.
■ Det jag är nyfiken på är orsakerna till Finlands låga nativitetssiffror. I dag föds färre barn än någonsin sedan man började föra statistik år 1776. Vissa forskare kallar situationen för en samhällelig kris, som hotar att förstöra vårt välfärdssystem inifrån. Jag frågar tjejerna om de har tänkt sig ett vuxenliv med eller utan barn, och ifall de känner jämngamla som redan har planerat leva i frivillig barnlöshet. Jo, svarar de. De känner alla någon som sagt att hen absolut inte kommer att vilja skaffa barn.
Jag frågar vad de tror står bakom beslutet. Jag slänger fram gissningar på löpande band. Är det trenden med ökat fokus på individ framför kollektiv? Är det pur egoism eller lättja? Vill man inte sätta barn till en värld som man upplever hotfull och svårhanterlig? Är det oro för den personliga ekonomin? Är det omtanke om miljön och tankar om att vi redan är för många som belastar den här planeten?
Nja, svarar tjejerna. En del av argumenten kanske delvis stämmer – andra inte. Den viktigaste anledningen tror de är rädsla för komplikationer under graviditet och förlossning. De har alla sett sådana listor på sina sociala medier.
■ Jag tappar målföret för en liten stund. Rädslorna de nämner har jag inte ens kunnat föreställa mig som delorsak till trenden med sjunkande antal barn. Jag har gått omkring och trott att alla finländare har förtroende för mödrarådgivningen och sjukvården, och att det finns en allmän grundläggande och djup förståelse för sannolikhetslära. Detta medan tjejerna sinsemellan för en diskussion om hur tokiga saker man kan bli rädd för och ta med i sina kalkyler ifall man upprepade gånger blir exponerad för snedvriden info. De har lärt sig läsa medier kritiskt, de har tränats i källkritik, de är medvetna om det faktum att negativa nyheter och skrämmande rubriker får större synlighet och genomslagskraft än andra. De är till och med så välunderrättade att de vet att deras attityder kan påverkas också när de inte vill det, eller trots att de redan har tagit till sig mer pålitlig information från en säkrare källa.
Sabla algoritmer, tänker jag. Det räcker väl bra med alla verkliga hot vi tampas med. Vi har inte behov av eller råd med algoritmer som ökar rädslan för osannolikheter.
■ För att bearbeta mina tankar slår jag på skoj in frågan ”Är det farligt att skaffa barn?” i ChatGPT. Svaret är mångsidigt, nyanserat och balanserat: ”Att skaffa barn innebär vissa risker, men för de allra flesta är det en naturlig och säker process. Vissa komplikationer kan uppstå under graviditeten eller förlossningen, men med modern medicinsk vård är det möjligt att hantera många av dessa risker effektivt.”
Så fint algoritmerna fungerar här! Det är inte första gången jag upplever att ChatGPT ger vettiga, etiskt välavvägda, koncisa och lättfattliga svar. Jag hoppas att det kommer att förbli så även i framtiden.
Bäst gillar jag ändå slutklämmen som innefattar lite av det positiva med att ha barn, vilket kanske dagens samhälle betonar för lite: ”Att skaffa barn kan innebära emotionella och ekonomiska utmaningar, men det ses ofta som en berikande och meningsfull upplevelse”.
Jag håller fullständigt med.
Nora Grotenfelt
förbundsordförande