Ledare: Krutgumman Mary Nyberghs lov
■ Vet du hur det gick till då Förbundet Hem och Skola skapades?
Året var 1969, mitt i turbulensen kring studentrevolterna. Bakgrunden var lagen om grundskoleförändringen i Finland som stiftades 1968. Man beslutade att övergå från folkskola, medborgarskola och mellanskola till en enhetlig grundskola. Alla barn skulle i grundskolan ges likadana möjligheter till fortsatta studier. Förutom själva undervisningen skulle skolresor, lunch, skolmaterial, skolhälsovård och elevvård i de flesta fall bli kostnadsfria för eleven.
Trots allt det fina som utlovades var många föräldrar och lärare skeptiska när konceptet grundskolan introducerades. Man var orolig för att disciplinen skulle försvagas, för att staten skulle ta över och göra alla barn likstöpta, för att barnens olikheter inte skulle beaktas tillräckligt, och för att barnen skulle börja samarbeta i grupper istället för att som tidigare bara jobba individuellt.
I många skolenheter fanns sedan tidigare så kallade skolföreningar som grundades för att stödja skolan ekonomiskt. Så även i Munksnäs svenska samskola i Helsingfors. En av lärarna ställde skolföreningens ordförande Mary Nybergh frågan när föräldrarna tänkte börja ta sitt ansvar och delta aktivt i att skapa grundskolan. Detta satte fart på Mary, som tillsammans med några andra entusiastiska föräldrar insåg det stora behovet och startade Förbundet Hem och Skola på frivillig och oavlönad basis. Mary blev förbundets första ordförande.
Snabbt fann entusiasmen genklang bland andra skolföreningar, och förbundets deltagarantal steg stadigt. Mary och hennes team lyckades väcka intresse. Plötsligt insåg många föräldrar att det i mycket hög grad var deras ansvar att skapa förutsättningar för barnens framtid – inte bara lärarnas, elevernas och skolsystemets. På finskt håll var det däremot inte lika lätt; där var det svårare att acceptera tanken om samarbete mellan lärare, elever och föräldrar i början.
■ Mary Nybergh gick bort den 23 december i fjol, i en ålder av 102 år. På hennes minnesstund efter hennes begravning framförde hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn väldigt vackra tal om hur otroligt inspirerande och fascinerande Mary var som person ända till sin sista tid. Hon kunde föra initierade och livliga samtal med personer i alla åldrar.
Mary tog studenten 1939, våren innan vinterkriget bröt ut. Samma vår hade hon gått kurser för sanitetslottor. Mary stationerades i Nyslott, där Sveriges Röda Kors drev ett krigssjukhus för soldater som skadats på Karelska näset.
Mary lär ha sagt att arbetet som lotta medförde att hon blev vuxen över en natt. Hon arbetade mycket som tolk mellan finska patienter och svensk sjukvårdspersonal, och fick efteråt personliga tack av de svenska läkarna för sina fina insatser. Mary utbildade sig senare till sjuksköterska, fick tre barn och efter åren som hemmamamma jobbade hon med att vårda långtidssjuka i cirka 10 år.
Arbetet som förbundets första ordförande blev ändå hennes hjärtesak och något som sysselsatte henne på heltid. Mary framhöll i många intervjuer och festtal vikten av samtal, av att utbyta åsikter och att lyssna på motparten. Hon beskrev skolan som ett samhälle i miniatyr, med alla motsättningar och friktionsytor inkluderat. ”Skolan är full av liv, full av levande människor, små och stora, med olika krav och förväntningar, med olika etiska och moraliska värderingar.” Mary uppmanade alla berörda parter att ta del i en aktiv och kontinuerlig dialog för att överbrygga dessa skillnader.
Mary var en duktig och flitig skribent, särskilt under senare år. Många känner henne som snapsvisemästare och författare till Gudingen, vars slutpoäng är gudingars karaktäristiska lockrop ”auu”. Hennes barnbarn berättar att hon inkorporerade sin skapelse i sitt vardagsliv så pass att hennes främsta uttryck för glädje blev att utropa just ”auu”.
De anhöriga valde – väldigt passande – att avsluta hennes begravning med en orgelversion av Gudingen.
Nora Grotenfelt
förbundsordförande